Meny Stäng

Oskar Rickardsson

Av Peter Nyberg

Oscar Richardsson. Foto: Privat
Oscar Richardsson. Foto: Privat

Vilken var den första poesi som du blev berörd av? Hur är poesi som du berörs av? Har du någon favoritpoet? 
Jag är ganska kräsen egentligen, när jag var yngre så hade jag lägre krav, och trodde väl att jag blev mer berörd än vad jag i själva verket var, men första författaren som verkligen berörde mig så att det kändes i hela kroppen var nog Jeanette Winterson. Hennes ”skrivet på kroppen” är en unik poetisk beskrivning av hur hela kroppen påverkas av kärlek till en annan människa. Det finns nog ingen vackrare bok. Poesi som berör mig är poesi som gör det oväntade, som får det surrealistiska att kännas verkligt, som gör att det känns som att det är känslor som skrivit dikten, och inte ett försök till känslor, eller något som skrevs för sakens skull, för att det skulle låta bra. Det blir mest trist. Men Jeanette winterson är verkligen en favorit, sen tycker jag om Öijer och Anna Jörgensdotter bland annat.

Vad skriver du om? Hur medveten är du om formen på dina dikter? Varifrån får du inspiration?
Jag skriver nästan bara om kärlek, möten med människor, möten med känslor, tror att det är för att det är just den delen av livet som påverkar mig mest; möten, kärlek. Mina dikter har ofta formen av något slags brev till någon, eller en längre dialog mellan två människor, vill gärna beskriva en slags närhet. Jag har alltid trott att man förändras och utvecklas av nya möten med människor, för varje gång man möts så händer något nytt, vare sig man möts med händer eller med ord. Så det är väl genom möten jag får inspiration, och naturligtvis av fina relationer, som den till min flickvän.

Varför valde du att publicera dig på nätet? Har kommentarerna som du har fått utvecklat ditt skrivande? Publicerar du dig på flera olika forum samtidigt?
Den största anledningen var nog att det är en chans att synas, och det har ju verkligen hjälpt. Om jag inte hade publicerat mina texter på webben så hade jag aldrig kunnat ge ut en bok, och jag tror inte heller att jag hade skrivit lika mycket, för det är klart att man utvecklas av kommentarer, i olika grad naturligtvis, beroende på hur nyanserad kommentaren är. Sen kan jag få lite prestationsångest av att få överdrivet många kommentarer, får man för mycket positivt för en text, så blir det svårare att skriva nästa text. Ju mer positiv kritik man får, desto hårdare kommer man döma sig själv, tror jag. Man ska nog akta sig för att läsa sina texter med andras ögon, Publicerar på ganska många forum, vilket nog mest beror på att om jag kan nå ut till några, varför inte försöka nå ut till ännu fler? Det finns ingen anledning till att inte försöka…

 

Dikter

 

relationer är ett språk

 

1
du är den
finaste kärleksförklaring
jag någonsin fått

2
jag vill hellre vara en slutstation
än en hållplats på vägen

3
jag är blott en blöt tändsticka
som inte vill att du ska
försöka tända mig förgäves

4
det är bara den
som vågar älska någon för mycket
som lär sig hur mycket
man kan älska någon

 

 

 

dagdrömmar genom natten

 

– älskling, jag tittar på stjärnorna
– var fick du teleskopet ifrån?
– morfar hade det på vinden
tror du man kommer kunna se oss genom ett teleskop en dag?
jag kramar om dig, iakttar din nacke med läpparna

stjärnorna och mörkret slåss om himlen tills de enas
vi dagdrömmer genom natten
går längs gatan som om det är dagar vi passerar
snön landar i våra händer.
dina händer når min mun.
fingrar kan verkligen kyssa lika mjukt som munnen.
förordet är dina läppar.
sedan börjar berättelsen.
sidorna ligger mot varandra som två älskare
du ligger underst
finns det en värld utanför
kroppen hos den man älskar?

det förflutna varar längre än framtiden.
till slut når man den gränsen
när det man gjort varar
längre än det man ska göra
– är jag något du gjort eller något du ska göra?
– du är något jag gjort, något jag gör, något jag vill fortsätta göra.
– var är vår framtid någonstans?
– i varandra

– om man mätte sin längtan…
– …så måste man väl veta var den börjar, och var den slutar?
– jo, men, den börjar ofta när jag får höra din röst
och slutar när jag håller om dig.
men då tar en annan längtan vid.
längtan tar aldrig slut.
den byggs upp, byter skepnad.
– en lärare sa till mig en gång att om man mäter något
så måste man också berätta var man står.
– men om man står långt ifrån men ändå får kärleken till samma mått
hur kan man då säga att den inte är stark?
– vart börjar din kärlek för mig?
– den börjar här, i min kropp
och fortsätter här, i dina ögon, och ner till dina läppar.
jag kysser dig.

– för handen till ditt eget hjärta.
– känner du?
– känner vad, frågar du
fortfarande med handen utsträckt över ditt hjärta
– känner du hur mitt hjärta slår?

hela natten vilar du dina ögon mot min kropp
– brukar du ofta läsa dina egna verk?
du svarar inte.

du är väldigt fin om morgonen. du sover utan kläder.
jag tittar på dig, ibland i tio minuter, ibland i några sekunder
jag kommer alltid fram till samma sak.
en himmel som släpper sina färger ovanför oss
en saga som tar vid
ett huvud på den ena kudden
ett mirakel på den andra

 

 

 

berätta din kropp

 

jag skickar min kropp som flaskpost
vill att du ska läsa den
som en kärlekshistoria
vill att du ska svara, med din
är våra kroppar kärlekshistorier
som vi berättar för varandra?

tiden är nu och värmen är här
dessa dagar är saknad en bra lärare
och fångad i dessa känslor
känner jag mig fri
dagar och timmar
nätter och minuter
allt som är vid liv förändras
jag vaknar till min värld
går och lägger mig i din

jag ligger bredvid dig
och du berättar din kropp
som en kärlekshistoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva + femton =