Barn & Begravningen

Av Marie-Louise Hugmark

 

Barnet

Vi har ett evigt spädbarn att ta hand om.
Det var så han sa, min man. Du kom i vitsippans månad. Fick namnet Gustav. Ett dopljus invid kuvösen. På kvällen, då tände kastanjen sina vita ljus utanför fönstret. Efter tre dagar – lämnade du oss. Så synd på en sådan fin gosse, sa läkaren. Ett liv, en dag eller hundra år, det är lika, sa hon som hjälpte oss överleva.
Vi har ett evigt spädbarn att ta hand om.

 

Begravningen

Kistan var så liten. Du målade den blå i din ateljé. Jag la flanell inuti. Kapellet.
Musiken. Blommorna. Hon som höll min hand på trappan efteråt, där vi satt tysta.
Vi måste tejpa fast blommorna på kistan så att dom inte ramlar av när den flyger till himlen, sa den yngste av bröderna, han som nyss blivit storebror.