Meny Stäng

Edgar Allan Poes korp

Av Peter Nyberg

Edgar Allen Poe
Edgar Allan Poe

Inte sällan häpnar jag över anglosaxisk poesis förmåga att överta andra medier med populärkulturens spridningsfält. Fraser smyger sig in i serier och filmer som annars inte i första rummet gör sig kända för sitt intellektuella djup: TS Eliots ”April is the cruellest month” slinker sig in i Beverly Hills när Brenda och Brandons mamma sitter och räknar på familjens ekonomi, till exempel. När det gäller Edgar Allan Poes The Raven kan hela enskilda avsnitt vara uppbyggda kring dikten.

I Halloweenavsnittet av The Simpson plockar Lisa, familjens ordningsamma flicka, fram en bok och ska läsa en saga om skräck: The Raven. Dikten i sin helhet illustreras i avsnittet. Jag upprepar: Lisa tillåts läsa hela dikten i en följd (Nåja, med några avbrott från Bart som tror att det är en skolbok och därför blir otålig). 18 versifierade och rimmade strofer a sex rader. För en svensk känns det orimligt att göra barnprogram av, snarare skulle texten här transformeras till en allvarlig kvart en eftermiddag när de flesta tittare tar sig en tupplur, ungefär som man gjorde med Harry Martinsons Aniara. Möjligen är dikten mer att jämföra med Viktor Rydbergs Tomten som faktiskt gjordes om till en för tiden relativt fartfylld uppläsning tillsammans med Jenny Nyströms bilder ur boken. Summa sumarum, det blir aldrig Simpson när vi i Sverige försöker göra teve av dikt.

Gilmore Girls är inte ens serie som gjort sig känd för sina djupa kulturella anspelningar, även om det förekommer en del cineastiska övningar. Inte desto mindre anordnar den lilla byn Stars Hallow, där Lorelai och Rory, seriens huvudpersoner bor, en The Raven-läsningstävling. Under ett avsnitt invaderas småstaden av amishliknande Poe–look alike som alla bär omkring på en uppstoppad korp och ser allvarliga, näst intill psykotiska, ut. Visserligen förekommer inte några längre upplästa partier men avsnittets dialog anspelar ständigt på partier ur dikten. Samtidigt som man skojar med sättet som dikten läses upp, det seriösa, stela, så kvarstår efter avsnittet en känsla av djup respekt inför sitt kulturarv. Något sådant har mig veterligen aldrig gjorts för svensk teve med svensk poesi.

Vad är det då som gör The Raven så speciell att den 200 år efter sin tillblivelse fortfarande lockar läsare och används som bärande fundament i teveprogram? Något avslöjas av författaren själv i hans Kompositionens filosofi. Texten är en typ av poetik med The Raven som studieobjekt. Poe använder självinspektion för att framlägga hur dikten blir till. Vad vi som läsare får bekanta oss med är något helt annat än den romantiska idén om det poetiska geniet. Poe är yrkesman och kompositionen noga uttänkt, även om han medger att själva versfoten snarast är att betrakta som något han väljer av lättja, det är besvärligt att lära sig en ny så den bemästrade används även här. I övrigt: Idel hantverkarskicklighet. Poe lämnar få ting åt slumpen. Textens symboliska nivåer bestäms liksom korpen som symbol. Här funderar Poe på vilket djur som är mest skrämmande men ännu inte etablerat som skrämmande. Fåglar är budbärare från de döda men vilken fågel är att anse som ond? Korpen.

Nu vore det naturligtvis naivt att säga att Poe inte var genialisk, även om författaren hade oerhört klart för sig vad han ville uppnå med sin dikt och vilka komponenter som han arbetade med. Medvetenheten om vad hantverket innebär och vad läsaren vill ha skiljer sig från både vår tids introverta poesi som romantikens bild av poeten. Dock avslöjas inte allt i Kompositionens filosofi. I ett parti menar Poe att han efter laborerandet med symboler, versmått och dramaturgi bara var att skriva ihop dikten. Det är naturligtvis en lakonism i samma anda som Ingemar Stenmarks: ”De ä bar å åk”.

Vem var då denna Edgar Allan Poe? Han föddes 1809 i Boston. Till en början arbetade han som militär men såg till att bli avskedad för försummelser. Tidigt kom flera diktsamlingar ut och han publicerade också berättelser i olika tidningar. Framför allt är det dessa berättelser som hans rykte efter hand kom att vila på. Tyvärr var han supig och deprimerad en stor del av sitt liv, vilket sannolikt hämmade hans framgångar. I efterhand sett är de ändå fenomenala. Poe höjde novellens status enormt. Under den tid då han publicerade sig i tidningar hade den låg status och sågs som en låg litteraturform. Poes sofistikerade byggen hjälpte till att göra genren konstfull. Till följd av sitt leverne dog Poe relativt ung, 40 år gammal 1849, efter en lång tids depression. Han hittades liggande på en gata, nätt och jämt vid medvetande, togs till sjukhus men kunde inte räddas.

Det är för sina skräcknoveller som Poe lever för eftervärlden. Givetvis också för The Raven, som i sin dramaturgi inte skiljer sig nämnvärt från novellerna. Många av kanonerna inom litteraturen, till exempel Dostojevskij, Hoffman och Baudelaire uttrycker sin tacksamhet mot Poe. Synd eller symptomatiskt är att ett så strålande författarskap kom att bli så kort.


Edgar Allan Poe (1809-1849)

Hans mest kända noveller i subjektivt urval är: Huset Ushers undergång, Det skvallrande hjärtat, Brunnen och pendeln, Den svarta katten och Skuggan. 

Under sitt liv skrev Poe bara två längre stycken:The Unparalleled Adventures of One Hans Pfall, The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket.

Det finns gott om hemsidor för specialintresserade av The Raven eller av Edgar Allan Poe. Några av dem är:

Project Gutenbergs sida om Poe

Edgar Allan Poe sällskapet i Baltimore

Understreckare i SvD om gåtan Poe 

  The Raven i sin helhet: På svenska i Viktor Rydbergs översättning / På engelska

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − 4 =