Meny Stäng

Gustaf Frödings lek

Av Peter Nyberg

 

Missförstått geni eller folklig visdiktare. Det är de vanligaste bilderna av poeten Gustaf Fröding. Erik Zillén har i sin författarstudie Den lekande Fröding velat visa ett annat perspektiv på författarskapet. Boken är samtidigt den första avhandling som publiceras om Fröding sedan 1962.

Erik Zillén. Foto: Privat
Erik Zillén. Foto: Privat

Hur hittade du ditt perspektiv på Frödings poesi?
Det var en ganska lång process. Jag sökte någon sorts samlande faktor som det skulle gå att belysa Frödings lyrik med. Från början arbetade jag med dansen som en ingång till författarskapet – både som tema och motiv och poetisk teknik. Dansen förde mig vidare till leken som litterärt fenomen. Jag upptäckte mer och mer att lekfullheten var en central sak i Frödings kreativitet. Och inte bara i hans dikter utan också i hans prosatexter.

Tror du att lekandets perspektiv skulle gå att applicera på andra poeter eller är det speciellt fruktbart för Fröding?
Absolut. Det finns många både poeter och prosaförfattare som redan har undersökts ur lekens perspektiv. I min avhandling presenterar jag ganska många tidigare lekstudier – de bildar en sorts egen subgenre inom litteratur-vetenskapen! Men i de olika författarskapen är det väldigt olika saker som beskrivs i lekens termer: språkbehandlingen, berättartekniken och fiktions-skapandet till exempel. För mig var det viktigt att utarbeta en teoretisk lekmodell som skulle passa speciellt för Fröding. Eftersom leken är ett så öppet begrepp har man stor frihet att utveckla sina egna undersökningskategorier.

Vad får du, i korta ordalag för resultat?
Leken i Frödings författarskap har två olika aspekter, en social och en experimentell. Den sociala handlar om att Fröding med sina texter bygger upp en gemenskap med sina samtida läsare – jag beskriver det i termer av en lekpakt. Gemenskapen etableras bland annat genom en mängd eleganta referenser till det som på 1890-talet utgjorde ett borgerligt bildningsgods. Över huvud taget hade Fröding en förmåga att lägga sig nära och samtidigt precis lagom mycket utmana den samtida publikens förväntningshorisont. Den experimentella sidan av leken manifesterar sig på en mängd skilda sätt i författarskapet. Här är Fröding ofta extremt uppfinningsrik och överraskande! I avhandlingen specialstuderar jag fyra lekfält: Frödings lek med språket (inklusive värmländsk dialekt), hans lek med kända verk ur litteraturens historia, hans lek med pseudonymer och författaridentiteter och till sist hans lek med själva skrivakten, det man kan kalla för metalitterär lek. Som helhet kan man säga att det är en helt annan Frödingbild än den olycklige och ensamme poeten som träder fram i min bok.

Vad var det i Frödings poesi som från början fascinerade dig? Har det/Hur har det förändrats under arbetets gång?
Intressant fråga! Från början var det nog Frödings suveräna språkbehandling som fascinerade mig mest i kombination med det självutlämnande draget i många av hans dikter. Men min inställning och värdering förändrades en hel del under de år jag jobbade med Fröding. Framför allt uppfattar jag honom nu mycket mer som en författare bunden till sin tidsepok. Jag beundrar fortfarande hans poetiska hantverk enormt men känner att det var mycket han aldrig hann utveckla färdigt som konstnär – hans författarbana blev alldeles för kort, egentligen bara sju år (1891-98).

Vilken annan poesi tycker du om?
I mitt jobb som litteraturforskare och litteraturlärare läser jag alla möjliga sorters poesi, alltifrån Horatius oden till Lars Mikael Raattamaas språkexplosioner. Några lyriker som betytt särskilt mycket för mig är Gunnar Björling och Wislawa Szymborska. En svensk minor poet som jag läst ända sedan tonåren är Lars Lundkvist – han har en makalös förmåga att få de konkreta tingen att tala!

Vad jobbar du med nu?
Jag håller på att avsluta en stor studie om den aisopiska fabelns svenska historia under 1600- och 1700-talet. Det är ett enormt spännande ämne som har fört mig långt bort från Frödings Värmland. Samtidigt var det på sätt och vis Fröding som gjorde att jag på allvar klev in i fablernas värld. En dikt han gärna citerar och refererar till i sina brev och kåserier är nämligen Anna Maria Lenngrens underbara fabel ”Björndansen”. Den inspirerade mig att börja forska om fabelns historia.


 

Erik Zillén är forskarassistent vid Stockholms universitet. Avhandlingen Den lekande Fröding: En författarskapsstudie kom 2001 och lades fram vid Lunds universitet. Zillén har också arbetat som lektor i svenska vidUniwersytet Jagiellonski i Kraków samt gästforskat ett år vid Ludwig-Maximilians-Universität i München.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + 16 =