Meny Stäng

Gustaf Frödings lek

Av Peter Nyberg

 

Missförstått geni eller folklig visdiktare. Det är de vanligaste bilderna av poeten Gustaf Fröding. Erik Zillén har i sin författarstudie Den lekande Fröding velat visa ett annat perspektiv på författarskapet. Boken är samtidigt den första avhandling som publiceras om Fröding sedan 1962.

Erik Zillén. Foto: Privat
Erik Zillén. Foto: Privat

Hur hittade du ditt perspektiv på Frödings poesi?
Det var en ganska lång process. Jag sökte någon sorts samlande faktor som det skulle gå att belysa Frödings lyrik med. Från början arbetade jag med dansen som en ingång till författarskapet – både som tema och motiv och poetisk teknik. Dansen förde mig vidare till leken som litterärt fenomen. Jag upptäckte mer och mer att lekfullheten var en central sak i Frödings kreativitet. Och inte bara i hans dikter utan också i hans prosatexter.

Tror du att lekandets perspektiv skulle gå att applicera på andra poeter eller är det speciellt fruktbart för Fröding?
Absolut. Det finns många både poeter och prosaförfattare som redan har undersökts ur lekens perspektiv. I min avhandling presenterar jag ganska många tidigare lekstudier – de bildar en sorts egen subgenre inom litteratur-vetenskapen! Men i de olika författarskapen är det väldigt olika saker som beskrivs i lekens termer: språkbehandlingen, berättartekniken och fiktions-skapandet till exempel. För mig var det viktigt att utarbeta en teoretisk lekmodell som skulle passa speciellt för Fröding. Eftersom leken är ett så öppet begrepp har man stor frihet att utveckla sina egna undersökningskategorier.

Vad får du, i korta ordalag för resultat?
Leken i Frödings författarskap har två olika aspekter, en social och en experimentell. Den sociala handlar om att Fröding med sina texter bygger upp en gemenskap med sina samtida läsare – jag beskriver det i termer av en lekpakt. Gemenskapen e