Meny Stäng

Nils Ferlin

Av Peter Nyberg

Nils Ferlin
Nils Ferlin

Nils Ferlin har alltid varit en del av människors medvetanden, helt enkelt för att han ägnar sig åt de djupaste existentiella problemen, ofta doftande av religiostet. Peter Nyberg skriver personligt om sitt förhållande till poeten.

Men jag är lite mager om bena tillika om armar och hals sjöng alltid farmor när hon donade i köket. Hon visste inte vem som hade skrivit raden men den hade fastnat. Jag ser henne fortfarande därute, en lite mager kvinna i storblommig klänning som gnolar och maler kaffe i den handvevade väggfasta kvarnen. Men jag är lite mager om bena… tillika om armar och hals. Hon kommer in med kopparna skallrande i en hög stapel och ställer ner dem på den gröna duken på rumsbordet. Bara jag är där ännu men snart vankas det förmiddagskaffe. De andra är nere vid sjön. Flugorna surrar mot fönstret, en humla tumlar runt under den vita tyllgardinen. Skänk mig nu bara ett rimord på sol när jag redan har använt fiol och viol. Hon nynnar medan kopparna ställs på asjetter och de små sirliga skedarna läggs bredvid. I taket hänger lampan med sina fem glaskupor från en av tvärbjälkarna och humlan har till sist gett upp sina försök att forcera glaset och istället tagit en sväng inåt rummet, hittat en av kuporna och stillat sig till eftertanke. Jag har sålt mina visor till nöjets estrader och Gud må förlåta mig somliga rader men jag är lite mager om bena tillika om armar och hals. Solen har under några minuter värmt högra låret och jag måste vrida på mig. Dörren slås upp och resten av familjen dånar in, nynnandet upphör och ett fullastat bullfat bärs fram till bordet. Pappa säger något om en sjötur och bifallet är unisont, men jag längtar tillbaka till nynnandet och humlan som någon av de vuxna fångar i en tidningssida och klämmer ihjäl tillsammans med de andra insekterna på rutan och sången har upphört för det högljudda sorlet. Bäst trivs jag när det bara är hon och jag.

Eller han och jag. Också farfar går omkring och lopar Ferlin. Men jag vet förstås inte att det är Ferlin. Till skillnad från farmor reciterar han: Du har tappat ditt ord och din papperslapp… du barfotabarn i livet. Han pysslar. Bara i skymningen och en stund innan solen går ner förmår han stilla sig och avnjuta. Återigen en minnesbild. Farfar står vid hyvelbänken i uthuset och karvar på en trätavla. Oän