Helt lyriskt!

Helt lyriskt!
Fredrik Lindström. Foto: Morgan Norman.
Fredrik Lindström. Foto: Morgan Norman.

I sex program tolkar tolv svenska musikartister varsin klassisk, svensk poet i svts satsning Helt lyriskt. Första programmet sändes på annandagen, resterande fem kommer under januari månad. Det är ett försök av Fredrik Lindström att ”lyfta lyriken”. Detta lyft sker genom att Lindström valt ut en serie dikter, hemligt vilka, som sedan de tolv artisterna får välja mellan i det att de under programmets gång ska musiksätta texterna.

Första programmet genomsyras av genus. Molly Sandén väljer Edith Södergrans ”Vierge moderne”, och fogar till den allra mest kända Södergranstrofen i ”Dagen svalnar…”. Tommy Körberg väljer Sten Selanders ”Spela kula”. Dikterna och författarskapen ligger misstänkt fint mot varandra – Selander som den konservative framstegsfientliga mannen och Södergran som den innovativa, moderna, starka ordkvinnan. På samma sätt kontrasterar de två dikternas innehåll poeternas personliga hållning mot det moderna.

Sandén och Körberg är elegant framcastade och personifierar i sin tur dikternas hållning. Några rader ur varje verk bryts ut och genomlyses. Sandén lyfter tanken på att jaget hos Södergran är ett neutrum, inte bara yta utan själ och styrka i sin kvinnoroll. Körberg fastnar för slutraden om att barnet stelnat till man i Selanders dikt.

Estetiken känns igen från Lindströms tidigare program, det går snabbt och istället för att genomföra ett långt moment klipps det upp i två delar med grafik eller skoj emellan. Liksom i Värsta språket skapar konceptet driv men också insikter, bildning. Och underhållning. Framförandena av de nya tonsättningarna placeras i en lada a la Så mycket bättre, vilket bryter något mot den tidigare rappheten. Vad jag kan bedöma är de utmärkta, Sandéns tolkning något skarpare än Körbergs.

Flera saker är utmärkta. Lindström kontextualiserar dikterna och poetskapen och ger dem tillsammans med ciceronerna Ebba Witt-Brattström, Martin Kylhammar och Jonas Ellerström en nödvändig inramning och känsla av nutid. Av angelägenhet. Bäst tycker jag ändå om partierna där Lindström tillsammans med andra närläser texterna och den personliga läsningen tillåts gå igenom. Tre namnlösa, unga män  i en trappa tar sig an Selanders dikt på ett personligt och intuitivt sätt, vilket gör mig innerligt glad. Molly Sandéns engagemang känns genuint och samtalen med henne fördjupar en modern förståelse av Södergran. På det stora hela kan man förlåta att Lindström ibland vinglar in i klyschor – man behöver ju inte se gravallvarlig ut för att prata om poesi, till exempel – eftersom det blir så bra teve. Med svt:s maskineri i ryggen finns det antagligen ingen i Sverige som kan göra så mycket för poesin som Fredrik Lindström.


Se programmet på svtplay fram till den 29 juli 2019: Helt lyriskt

Märkt med: ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

fem × två =