Meny Stäng

Poesifest 2018

Av Peter Nyberg

Ett av de nya evenemang som Populär Poesi är med och arrangerar är Poesifest 2018: Internationell Poesifestival Jönköpings län. Istället för att göra flyers eller program har festivalens arrangörer valt att ge ut en minnesbok med de internationella poeter som besöker Jönköping mellan den 13 och 16 september. I fem av fallen är bidragen översättningar från spanska och engelska. Dessutom bidrar Kjell Espmark och Lasse Söderberg med poesi. All denna poesi är kostnadsfri och finns att hämta på Jönköping, Gnosjö  eller Tranås bibliotek.

Juan Manuel Roca. Porträtt av Jorge Restrepo.

Poesifest skapas till Juan Manuel Rocas ära. Roca är sannolikt okänd för de flesta svenska poesiläsare men enligt festivalens projektledare Victor Rojas har han samma ställning i Colombia som Tranströmer har i Sverige. Precis som Tranströmers poesi baseras Rocas bidrag i Poesifests minnesbok på ett utvecklat bildspråk. I ”Vindens postlåda” belyses känslan av att ha agenter runt sig genom en serie bilder. Dikten börjar med att jaget lägger ett brev på vindens postlåda, vilket snarast är att se som en desperat handling i linje med att skicka flaspost – mottagaren är vem som helst eller ingen. Vad som står i brevet får vi inte veta i dikten men läsarna kan ana innehållets vädjan. Mörkklädda män med ”rockar putande av lugerhölster” står vid dörren. Det är natt, en ”armé av skuggor” krossar jagets fönster, men det är inte gastar utan invånarna i landet. Bland dem uppfattar poeten ett vi som ger namn åt ett tomrum, ”en by med försvunna människor”. Tranströmers bild av att vara pojke på skolgården omgiven av fiender är svår att komma ifrån i en svensk läsning. Rocas dikt slutar i uppgivenhet. Visserligen har jaget brevet och det är lagt i vindens brevlåda men jaget vet inte vem hen ska be att öppna fönstret så att texten far iväg. Det är svårt att bortse från det politiska i dikten, det är svårt att inte instinktivt koppla bilderna till Colombia, till knarkhandeln, till det auktoritära styret. Ändå finns inga uppmaningar, inga dogmatiska plattityder i dikten. Genom den serie av bilder som poeten skapar får vi som läsare själva besluta om vi ska öppna fönstret och låta vinden ta Rocas brev.

Lasse Söderbergs dikter i minnesboken har alla en religionshistorisk dimension, vilken blir tydlig i titlarna: ”Damaskus”, ”Jerusalem”, ”Framför Lorcas hus”, ”Frågor om historien” och ”Humlan”. Just ”Humlan” är den mest religiösa dikten i raden. Den börjar i det både profana och andliga i att en humla hänger som en helikopter i luften. Enligt myten ska de ju inte kunna flyga men gör det ändå. Jaget lyssnar på humlan ”som till en gammal vän” tills hon far iväg över en bäck. Jaget upplever det inte som att han varit tillräckligt uppmärksam utan lämnas kvar hos ”vattenlopporna / som var och en utför sitt bibliska mirakel”.

Elizabeth Torres. Porträtt av Jorge Restrepo.

Att läsa Elizabeth Torres, som är från Colombia men bor i Danmark, dikter är som att kliva ner i en flod med starkare ström än förväntat. Som läs