Vad Juryn föll för hos Tilda Friberg var hennes sätt att behandla temat längtan. Till en början tyckte hon att dikten var för personlig för att lämna in som tävlingsbidrag.

Dikten är den första som du visar offentligt, för att använda en sportfråga, hur känns det att vinna tävlingen på en sådan dikt?

Det känns främst väldigt oväntat. Jag skriver mycket men har egentligen inte visat mina texter för någon förut. Denna responsen kanske får mig att våga lita mer på texternas duglighet och faktiskt göra något av dem.

Någon annan någon annanstans är en ganska känslig dikt om att bli till som människa (min tolkning), varför valde du att delta med just den?

Det var den första dikten jag skrev när jag fick veta att tävlingen hade temat längtan, men jag tyckte att det var för personlig för att lämna in. Jag skrev en del andra dikter på temat men blev inte nöjd, och tänkte därför inte alls delta i tävlingen. Så kom sista inlämningsdagen och jag kände att jag inte hade något att förlora på det och lämnade in den ändå, vilket nu känns nu som ett bra val. Dikten behandlar saker jag hållit för mig själv, och det känns skönt att vara helt ärlig för en gångs skull.

Berätta om ditt sätt att skriva dikt, vid vilka tillfällen du gör det och i vilka syften?

Jag skriver nästan konstant. Jag bär alltid med mig en anteckningsbok som fylls med fragment och formuleringar, tankar och saker som inspirerar mig allt eftersom. Jag brukar skriva ner idén när den kommer men arbeta vidare med den vid något annat tillfälle. Då brukar jag märka om den är värd att fortsätta med. Meningen är väl oftast att de ska bli till sångtexter. Musiken är min hemvist och jag har nog sett skapandet mer som musik än som poesi. Det ena utesluter i och för sig inte det andra, och det känns som att bara jag får ut vad jag vill få ut i mitt skapande så kvittar det i vilken form det tar.

Både du och Emil (som vann den allmänna kategorin i tävlingen) kommer från en mycket liten ort, Österbymo. Vilka faktorer på orten har bidragit till din utveckling som poet?

Jag har ofta tagit flykt till en egen värld och har nog under uppväxten inte varit särskilt uppmärksam på vart jag fysiskt sett befunnit mig. Jag känner mig inte bunden till någon särskild plats, men det är klart att orten påverkat mig. Jag kommer från Rydsnäs men gick större delen av min skolgång i Österbymo. Den estetiska delen av skolan där har inspirerat och uppmuntrat mig och många andra att skapa. Kulturlivet i Ydre är oväntat starkt för att vara en såpass liten kommun och det finns mycket talang här. Sen är det ganska fint också.