Jag vill vara text till din låt. Kan du vara mitt digitala oljud. Vi kan väl rösta på rösterna. Vinka till Televinken. Vara uppe tills nationalsången spelas. Natta natten. Överrösta varandra i ett ljudsmatterband. Vara snäll mot dom dumma. Låt oss göra något hemskt. Hemskt gärna får du göra musik av mina tre dikter. Sen stjäl vi världen och ger den en själ.

kaskeloten viskar om små sorger

ögonskuggan berättar om svarthet

träden ligger med övergivna kvinnor

blommorna på fel sida av vägen

tar betalt för

oron över

sanningen

du strålar i grupp

med solen i halsen svalde jag ett år

kärnstålet vrider handen moturs

hat att gå på

din tinning ska bli min favoritfossil

beroende av att röka avskymoln

trapphus-slummer.

---

08.45-piercing

under omslag av mörker

inslagen sommarvittring

utslagen far

utmålad lillhjärna

en frukost tröttnade jag

på beteendemönstret vid perstorpsplattan

satte en polygrip i din näsa

det blev inte bättre

du och mor är sammanlänkade med ringar

mer vet jag inte

mer får jag inte ihop ert själsland

vi är alla gjorda av vax och små upprorsöar

vågen väntar

mor är rar

far drar

lite sådär handikappat före resten av familjeklungan

vi var inte ensamma där på gyllentorgets uteservering

vår institution bland kaosbullar och cyklar i mint och tankesätt i granit.

vi doppade moralkakor och mariekex

i mjölk

vi åkte mjukt till rökstenen

den fick mig att skriva

jag samlade fina småstenar

vi köpte dem tillsammans i Tannefors

vintern stålbadade med sina förfrusna banana-skids

vi bär samma låga gula

slätt

---

kylskåpsblå aula

ribbstolarna ler lika hotfullt som gympaläraren

gemensamt ensam

letar efter tillhyggen

ingen brandsläckare hade tagit slut på morgonens kompetensflykt

känslan är som när man kissat på sig som liten

blötvarm

skulden knyter näven i flickan

nickar huvudlöst nära kroppslukten

de kringflackande ögonen

likasinnade atom-egon vässar händerna i luften

varje millimeter känns

alla får prata

automatiska munnar håller handen som går ner för landning

tuggar känslor för att inte få lock för öronen

ute är gräset svart

du är lågmäld som höstens trötta blad

det går upp för mig att du är gjord av guld

jag vill bara smälta ner dig

krossa din logik

strössla dig med mitt blod

blanda dig med mina konstigheter

binda dig olydig

göra dig till en byracka

jag vill rulla mig fri

---

ensamhet

din religion är i din godispåse

bitarna faller på plats

din mjuka röst hugger

rotlöst rytmiskt raster

frihet bosätter sig i ett djuptryck

skyddad mot solen

sorgparaplyet fastnar i livets automatiserade hals

första kärleken stiger mot skyn

vi var absoluta

skulle aldrig åldras

minns de andra vagt

de stod utanför

evigheten

sjukdomen

saknar din närhet

kyrktornet påminner om spanking

torktumlaren skakar

likt rösten i kyrkan

utanför igen

dricker en cola light

kylan är het

ensam.