Sigtuna 2013-10-26

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ofrånkomligt passerar vi en mängd vägskäl, på vår resa genom livet. Och ibland ställs vi inför mer eller mindre omöjliga val, där vi tvingas lyssna till vårt inre. När vi blickar tillbaka fylls vi ofta av förundran över hur händelserikt, men också oförutsägbart ett liv kan vara. Åtminstone har det varit så för mig.

Även om det finns mycket, jag vid en första tanke ångrar, är det inte lika lätt att svara på vad jag skulle vilja ha ogjort. Det är ju ändå mina val. Men, kvar finns en längtan och ett hopp att nästa dag ska föra mig närmare det jag saknar mest av allt – frihet att älska och bli älskad för den jag är.

Och kanske, kanske, möts jag av alltfler leenden och igenkännande blickar hos de människor jag idag möter längs vägen.

Idén till den här dikt- eller vissamlingen, föddes en morgon när jag satt vid flygeln och såg min son Hampus, bära runt på ett fotografi av sina storasystrar, som han aldrig träffat…

…och som jag sörjer.

Det här är mitt brev till dem och kanske några ord på vägen till alla som bär på en sorg som aldrig kan läka.

Hampus sång eller ’Syster på väggen’ var den första sången jag skrev:

- Du är min syster, en bild i min hand

Tiden är vår, fastän den går…

…du är alltid, samma bild från igår

Alla dar, är din bild, allt jag har, utav dig -

(Tryck på titeln för att lyssna på sången)

Så svårt men ändå klart

vers

Så svårt, men ändå klart,

så uppenbart, men ändå fel

Ett val, du inte kan,

men ändå gör till slut

ref

Att se era färger blekna

och hur ni sakta stelnar i,

någon annans än, era egna liv,

så gjorde jag mitt val

vers

Försökte alltid skydda er,

alltid visa er de blänk av framtid som,

från en skyddad vik, så klar och ren,

kan spegla ett liv

ref

Så när jag såg era sträckta armar

Och Ni vinkade mig tillbaks

Jag ände, jag måste, att mina steg

kan visa en annan väg

vers

…mot ett blänk av framtid,

som från en skyddad vik,

där det klara vattnet, så rent och stilla,

kan spegla vår väg

ref

Och om, ni skulle hitta hit, till slut.

Ska vi sockra med sol

och smeka,

med vindens hand

vers

Och vagga er i skuggan

och vattna er med regn,

men aldrig, aldrig, aldrig,

någonsin, göra om!

ref

För vad, är vackrare än,

att se ett liv i solen, vinden och vattnet,

hitta sin alldeles egen ton

och dansa i livet fram

Liten och gul

vers

Tänk att du ritade mig gul,

att jag fick vara din gula fläck

Att du ritade mig liten och gul,

att jag lyste klart för dig

För då var du också min,

lilla glada fläck, en sprallig tjej,

Du var liten, kvick och gul,

utom räckhåll för allt ont,

jag ville hålla dig

ref

Tack för att du ritade mig, liten och gul

och inte stor och röd

och för att jag inte betyder något,

för något jag aldrig förstått

Jag tror på små gula fläckar,

Inga (stora) röda samveten,

utan små gula fläckar

Nu är jag här igen,

- Jag tror att du ropade på mig!

vers

Jag hörde det var mörkt

Jag skulle varit där

Varit nå’t gult och fladdrat omkring,

en liten envis fläck,

som lyste upp i varje vrå,

som lyste upp ditt vackra rum

och skingrade din oro,

Jag skulle varit där,

- men jag släpptes inte in

vers

Nu står dörren på glänt

Himmelen och jorden är full,

av små gula fläckar,

som dansar och ler mot dig

Och de hjälper dig att se,

Hur vacker gul du är,

- en spegel av det vackraste vi har,

- en kärlek så ljus och så fri - så klar(t)

ref

Tack för att du ritade mig liten och gul

och inte stor och röd

och för att jag inte betyder något,

för något jag aldrig förstått

Jag tror på små gula fläckar,

inga (stora) röda samveten,

utan små gula fläckar,

som lyser för kärleken och friheten

Där hittar vi varandra

vers

Tänk att du ritade mig gul

- Först var det bara kul

Jag visste inte då,

att du var min gula fläck

Du var bara ett par år,

men fläcken den fanns där

Jag vet att du är fri,

för du är bara ljus

och ingen kan fånga dig

- Nej, ingen kan fånga dig!

Vem är det som ljuger

vers

Vem är det som ljuger

snälla pappa inte du

Men, vem är det då som ljuger,

snälla mamma inte du

brygga

Vem är det som ljuger

Jag behöver veta nu

Vem är det som ljuger

Det får inte vara du

ref

Det är nog som pappa säger

Jag vill bara allt blir bra

Det är nog som mamma säger

Jag vill bara allt blir bra

vers

Vem är det som ljuger

snälla pappa inte du

Men, vem är det då som ljuger,

snälla mamma inte du

brygga

Vem är det som ljuger

Jag behöver veta nu

Vem är det som ljuger

Det kan väl inte vara du?

ref

Var är pappa, han är borta

Jag vet inte var han är

Var är min pappa, som jag älskar

Han har väl inte lämnat mig?

vers

Vem är det som ljuger

snälla pappa inte du

Men, vem är det då som ljuger,

snälla pappa inte du

brygga

Jag behöver veta nu,

för jag orkar inte mer

Jag behöver veta nu

snälla pappa var är du

ref

Jag gör som mamma,

gör som mamma, säger,

hoppas allt blir bra

Jag gör som mamma,

gör som mamma, säger,

så blir allt nog bra

vers

Men, vem är det som ljuger

Jag kommer att få veta snart

Annars kommer jag att leta

för jag veta att det finns mer…

brygga

…av mig, jag känner så att jag,

är inte hela mig

Det är något som jag saknar

Jag vill veta vem jag är

avslut

Jag kommer fortsätta att leta,

efter sanningen och pappa

Det kan inte vara fel

Jag vill veta vem han är

Jag vill veta vem jag är

Ögonblänk

vers

Du är bara ett par dar’,

och allt du ser är nytt,

- ett ögonblick, ett ögonblänk,

en spegel av förväntan

vers

Lilla älskade knytt,

Tro aldrig att du vet,

vad som väntar dig imorgon,

- då kan du alltid hoppas

vers

Tack till dem som viskade,

att du kan aldrig veta,

vad som väntar dig runt hörnet, nej,

och se, det var ju du!

ref

Och jag blev den som viskar

- att du kan aldrig veta,

hur nära du kan vara,

ett ögonblick, ett ögonblänk,

från ett underverk som du

vers

När jag ser dig le,

åt allt och ingenting

Då ser jag livet börja,

för dig och för mig, igen

ref

Och jag blev den som viskar

- att du kan aldrig veta,

hur nära du kan vara,

ett ögonblick, ett ögonblänk,

från ett underverk som du

vers

När jag ser på dig,

Ser jag meningen med livet,

- att aldrig sluta tro på,

ett underverk som du

Vad skulle pappa säga då?

vers

Ni säger så…,

... men det känns inte bra…

Som jag undrat, vad skulle pappa säga då

Pappa, vilken tur, vilken tur att jag har dig…

… önskar bara, du blev verklig för en stund

vers

För om du varit här, vad skulle du sagt då

Men vänta, nu tror jag att jag vet

Du finns hos mig och det är tur, för när jag frågar

… och du lyssnar, så blir jag lugn och jag kan se…

ref

Jag kan se att jag är vacker,

att jag är söt, jag är okey

Din alldeles, speciella, lilla tjej…

… som väntar här, som väntar än

vers

Så även om jag tvivlar och räds den fantasi,

där ett ensamt hopp, kan stelna i en tro…

…är jag ändå säker att den längtan som jag bär,

är något som vi delar, du och jag

ref

Att få höra, när du säger det till mig

Och att få säga det till dig: Jag älskar dig

Jag är okey … från din lilla tjej…

… som undrar så, som saknar dej

vers

För även om vi vet, om varandra du och jag

Och även om du alltid gör mig följe…

… och jag bär en del av dig, som du bär en del av dig…

… jag kommer aldrig sluta att längta

ref

Att få höra, när du säger det till mig

Och att få säga det till dig: Jag älskar dig

Jag är okey … från din lilla tjej…

… som väntar här, som väntar än…

avslut

… på att få höra det från dig…

… och att få säga det till dig

Jag önskar du blev verklig idag

Vid vår sida

vers

För varje dag som går

och du bara slår och slår,

tills ingenting finns kvar,

- men himmelen finns kvar

För då ropar ni till mig,

- Titta inte ner!

Och då kommer den tillbaka, igen

ref

Känslan, av att kunna flyga

och om jag skulle falla ner,

så finns ni alltid där för mig,

varje dag i livet

vers

För jag föll alltid mjukt,

när jag föll hårt

Och det var alltid ljust,

när det var mörkt

Och när jag frös

och allt var kallt,

var jag ändå varm

ref

Och alltid, när jag blev rädd,

så kände jag mig ändå trygg

För varje dag och natt som gick,

Jag var aldrig ensam

vers

Nu kommer ni allt närmre,

Ni visar er för mig

Jag känner ni är här

och hur jag blir en av er

Så, nu har jag nått fram till slut,

nu är det äntligen dags,

att sluta ett förbund, för…

ref

…kärleken och friheten,

ett oskiljaktigt par

Till mina barn och alla andras

- vi finns alltid vid er sida

vers

Så att ni kan falla mjukt,

när ni faller hårt

Och att det alltid är ljust,

när det är mörkt

Och om ni skulle frysa

och allt är kallt,

- skall ni ändå känna värme

ref

Och alltid, när ni är rädda,

så ska ni ändå känna lugn

För varje dag och natt som går,

är ni aldrig nånsin’ ensamma…

I mörkret

vers

- Vänder mig bort, men dras tillbaka

Jag vänder inte mörkret ryggen,

- men varför? Plötsligt vet jag:

att jag blir aldrig hel, om jag inte möter dig

vers

Jag fruktar att inte veta, vem du är,

För jag känner inga gränser,

Jag söker ensam, utan kunskap om din styrka

- i mörkret, jag söker svar

ref

Snart, vet jag vem du är,

snart vet jag vem jag är,

snart vet jag vad du kan,

men jag vet vad jag kan

Så ensam jag söker dig

och när jag finner dig,

Blir all min längtan, mycket större,

än min rädsla, för att möta, vad jag alltid flytt

vers

Men, om jag inte håller, för att möta dig,

Vem har jag blivit då?

- alltid dömd att svika, tills jag krympt till ingenting

Därför tar jag ett steg till

vers

Jag lockade på dig i drömmen

Du spillde ingen tid, snart stod du där framför mig

Utan ansikte – jag kände bara köld

och en andedräkt från oändlig tomhet

ref

Snart, vet jag vem du är,

snart vet jag vem jag är,

snart vet jag vad du kan,

men jag vet vad jag kan

Så ensam jag söker dig

och när jag finner dig,

blir all min längtan, mycket större,

än min rädsla, för att möta, vad jag alltid flytt

vers

Jag stelnade och mitt hjärta stannade

Allt var slut, men så också min rädsla

Jag stod beredd att möta dig,

men du fanns inte kvar, nej, du fanns inte kvar

ref

Nu, vet jag vem du är,

Nu, vet jag vem jag är

Nu, vet jag vad du kan,

men, jag vet vad jag kan

Ensam jag sökte dig

och jag mötte dig

och nu är jag tillbaka, i ljuset,

i frihet och aldrig mera ska jag vara rädd!

Till mina och alla andras

vers

Orkar, orkar inte, orkar lite till

Men kanske, ändå, det blir bäst,

att det slutar här

Ni skall veta, ni var mitt allt,

vad jag har saknat Er,

men efter år av sorg och undran,

det drar en rå, kall vind

ref

Den tömmer, hela mig

Nu suddas allting ut,

som om Ni aldrig fanns

Vad vet jag, ni kanske aldrig fanns,

- Ni kanske aldrig fanns

vers

Som en vålnad, sen en dimma,

sedan stilla regn,

- bryter solens strålar sakta,

himlens färger till,

- den vackraste, varmaste, syn jag nånsin’ sett

För där på ängen vid bågens slut,

där dansar alla Ni

ref

Mina vänner och barn

Och du min kamrat

Det fläktar, jag ryser, jag känner, det fattas tre

Men jag tog fel, nej nu får det allt vara bra,

Nu får allt, vila till slut

vers

Nu vill jag älska, nu vill jag bara,

vara nära dig

Och känna kärlek och värme,

så som det skall va’

Till mina andar och alla andras,

vi känner samma frid,

att hellre stilla vika undan, än att söka strid

ref

Jag kommer alltid, att få rysa, varje gång,

när det fläktar så där,

och lyckan är som störst

- Ni flyger, genom Er pappas bröst

Jag fick tre, små andar, till tröst

vers

En stilla krusning, ett avgrundsdjup,

av vemod, det är allt, som jag har kvar,

ja, det är allt, men konstigt nog,

det gör mig stark

Men, säg vad beror det på?

Det kan nog bara vara så,

att ni finns och att Ni minns

att där på ängen vid bågens slut

ref

Där dansar alla vi,

våra vänner och barn och du min kamrat

Det fläktar till, det är varmt,

Det saknas ingen mer…

Nu är allt, äntligen bra