Bokförlaget Tranan ger ut ett urval av Tomas Tranströmers haikudikter på svenska, engelska och kinesiska. Dessutom finns tre opublicerade verk av poeten.

Tomas Tranströmer är den enda svenska haikupoet som på allvar slagit igenom i Japan, haikuns hemland, där han med sitt överraskande bildspråk anses vara en förnyare av den klassiska haikun. När Bokförlaget Tranan ger ut ett urval av Tranströmers haikudiktning finns också tre opublicerade haikudikter med, något som gör mig orimligt uppspelt, trots allt rör det sig bara om nio korta rader poesi. Översättare från svenska till kinesiska har Göran Malmqvist varit och till engelska har haikudikterna översatts av Robin Fulton.

Om de kinesiska översättningarna har jag inget att säga, mer än att tecknen är vackra och har fått högersidan på uppslaget. Ju längre jag läser, desto mer framstår de för mig som illustrationer snarare än text. De engelska transformationerna är oftast ordagranna, men någon gång sker märkligheter, som att Fulton översätter ”Han skriver, skriver...” med ”He writes, writes, and writes...”. Varför det extra ”writes”?

Av de nya haikudikterna är de två första i avsaknad av det överraskande bildspråket som är Tranströmers signum medan den tredje får mig att dra efter andan:

Förklingande steg

har sjunkit ner i golvet

som löv i en damm.

Den i tre led utförda bilden visar Tranströmers bildspråk när det är som mest njutbart. Sammanställningen av de haikudikter som tidigare publicerats i diktböckerna Fängelsehaiku, Sorgegondolen och Den stora gåtan förstärker intrycket av att Tranströmers bildspråk fungerar utöver det ordinära. En favorit:

Pojken dricker mjölk

och somnar trygg i sin cell,

en moder av sten.

Avslutningsvis berättar Göran Malmqvist en intressant anekdot i sitt efterord, angående Tranströmers afasi, ett tillstånd i vilket det enligt medicinsk expertis är omöjligt att skriva haiku, vilket torde innebära att haikudikterna i Sorgegondolen och Den stora gåtan tagits från tidigare färdigställda dikter. Nobelpristagaren har liksom sin översättare drabbats av tinnitus, något som Tranströmer klagat över vid ett möte.

”Efter hemkomsten från vårt sammanträffande sände jag Tomas följande haiku:

Vad klagar du för?

Tinnitus låter exakt

som syrsornas spel

Med vändande post mottog jag Tomas svar:

Syrsorna tiger

endast tystnaden kraxar

i mina öron.”