När jag var liten skrattade jag ofta åt fel saker. Det var hemskt. Jag skrattade åt någon som ramlade, åt någon som blev arg, åt Våra värsta år och Benny Hill. När jag hade skrattat och någon konfronterade mig med skrattet kom givetvis skammen. På samma sätt känner jag när jag läser Hal Sirowitz Mamma sa.

Faktum är att humor inte är poesins allra mest utvecklade genre. Sirowitz poesi är prosaisk och påminner mycket om stand up comedy där den judiska humorn mutat in ett alldeles särskilt område. I boken står familjen i centrum. Mamman är självmartyrisk, pappan stoisk och jaget den som får ta emot de bådas vishet och besvikelser, något som senare i texten leder till att en terapeut instiger i handlingen. För övrigt heter uppföljarna just My Therapist Said och Father said. Texten är både direkt och enkel. Utöver innehållet finns inga utsmyckningar, inga symboler, få övertoner.

Jag kan inte ta livet av mig, sa mamma,

eftersom det är förbjudet i judisk lag,

så jag litar på att du gör det åt mig,

& hittills har du gjort ett bra jobb. Du

har redan tagit ett par dagar av mitt liv

då du fick lera på skorna

& lämnade ett spår genom hela huset.

Det stör mig att & används istället för ”och”. Det stör mig på några ställen att talspråkliga former används och att korrekturläsningen brister. Men på det stora hela är boken oerhört rolig på ett svart och lite cyniskt sätt. Jag skrattar högt åt skämten, åt humorn, åt grymheterna som modern i all välmening (?) utsätter sin son för. Inte ens med flickor fungerar det för jaget. Och det är dramaturgiskt tur. Jaget kan inte framställas som bättre än någon i sin omgivning, då fungerar inte humorn eftersom den helt bygger på att läsaren tycker synd om och identifierar sig med berättaren.

Givetvis tenderar texten att bli plump och jag skrattar tills överjaget säger till och skammen griper in. Som tur är läser jag ensam, som tur är bortser jag från könsschablonerna, som tur är blir skammen aldrig överväldigande. Och jag tänker att boken ska läsas precis så, i ensamhet, eftersom den innehåller en mängd roliga historier. Mamma sa är en show snarare än poesi. Ensam kan jag slappna av och släppa pretentionerna. Efter ett par drinkar blir boken en helkväll.

Du måste koncentrera dig när du går

på toaletten, sa mamma, annars

blir du sittande där en halvtimme

utan nåt resultat. Och du kommer

utveckla hemorrojder innan du blir en

gammal man, & alla kommer att veta att

du har det, för det syns på sättet

du sitter. Jag vet att du behöver gå,

för vi kände en lukt när vi

tittade på tv, & det måste vara du,

för det kom definitivt inte från mig,

& din far förnekade att han hade nåt

med det att göra, & det händer ibland att han ljuger,

men aldrig om såna saker.

Peter Nyberg

peter@popularpoesi.se