Livstecken är en diktantologi med tre poeter Kiin Ekelin Wick, Stina Larsson och Erik Malmberg. Illustrationerna står Joakim Larsson för och utgivningen Boklarssons förlag. Varje poet gör en inledning av sin del av boken med en beskrivning av sin känsla för livet.

Livstecken är en bra titel för boken. Temat är livet och kärleken. Det är poeter med lättbegripliga texter om livet.

Den som inleder boken är Kiin Ekelin Wick med ett stycke där hon skriver sina känslor för livet. Hon skriver att hon är en mor som ibland känner sig stor och ibland liten och hon finns för sina vänner. Hon känner för naturen solen, skuggan, doften av träd och regnets friskhet. Det är kärleken och värmen som dominerar i hennes dikter. För henne finns ofta ett lidande i kärleken, den är önskan, minnen, mycket längta och det känns långt ifrån. Tur är väl kanske att en ängel dyker upp ibland. Vädret, landskapet, hav, dag och natt har också betydelse hennes dikter. Det har oftast varit eller blir men sällan ett nu i hennes texter. Det finns många variationer av kärlek enligt henne. Ja, det är inte bara kärlek mellan vuxna det finns även kärlek till barnet:

Dagen du kom

så liten

så ljuv

oskyldig och klar

stormen blev en bris

molnen lättade, lyfte min dis

Stina Larsson inleder sin del med att skriva att hon tycker att livet är allvar men också en lek. Om man inte tror henne kan man fråga en 5-åring eller någon som älskar, säger hon. Hon älskar livet men även salt. Man skall ta livet med en nypa salt, tycker hon, men också på fullaste allvar, men kan man göra både och? För Stina Larsson gäller mycket tiden det är årstider, dag och natt och nuet gäller ofta, även tanken har fått en stor plats. Det låter inget vidare då hon skriver om världen. Den är kallare än årstiden med snö och is då man skall lära sina barn att se på den tycker hon. Vart tar vindarna vägen då de vilar frågar hon sig. I dikten Återfödd skriver hon att hon skall bli en orkan:

En orkan skall jag bli

Jag är rädd för orkaner

Tycker inte om när huset gungar

Och träden faller

Till och med de starkaste faller

Vill jag det

Erik Malmberg inleder med att skriva om ett seniorliv där han sitter under eken och njuter blomdoften där frihet och möjlighet finns att skapa något utan att snegla på plånboken eller klockan. Även Erik Malmberg skriver mycket om tiden årstiden, dygnet och minnen. Även liemannen och såningsmannen har han givit plats i sin text. Det känns som tiden och livet rusar iväg hos Erik Malmberg att tiden gått oss förbi, livet är för kort men kan ändå vara lyckligt skriver han:

Tidevarv komma – tidevarv gå

lyckligast är den som leva får

i frid och harmoni

innan vår korta jordetid är förbi

Livstecken är en diktsamling med en lättförståelig och öppen text om tid, liv och kärlek som man gärna läser om.

Rolf Zandén

rolf@popularpoesi.se