Världens kärlek är Lars Hägers fjärde diktbok. Den första kom 1999 och heter När något lyckligt faller. Både stilmässigt och innehållsmässigt har Häger sällat sig till kategorin av poeter som har Thomas Tidholm och Cidden Andersson som fixstjärnor, men utan att få ett lika brett genomslag, möjligen beroende på att dessa redan när Hägers första bok kom hade en produktion och den rådande normen inom poesin det senaste deceniet förändrats kraftigt till ett mer språkcentrerat läge. Lars Hägers dikter förtjänar dock en betydligt vidare läskrets.

Dikterna är indelade i sju sviter vars form skiftar. I den första sviten, ”Tolv, roman” är dikterna prosalyriska och uppställda med rak högermariginal medan den andra diktsviten ”Ö” har en traditionell uppställning. Oavsett hur raderna är uppställda på sidan finns en signifikativ röst genom alla dikter. Även diktarens metod är densamma genom hela boken, trots att ämnen och lay out är olika. Metoden är enkel men effektiv, en utsaga bryts associativt mot en annan och på det sättet skapas kontraster, humor och insikter. ”Det finns en fisk i Medelhavet som kallas Cara. Om det inte gör det har jag i alla fall en faster i livet”.

Dikterna anslår en naiv ton. Den som talar försöker navigera i tillvaron utan att tycka att det är lätt. Perspektivet syftar till att ge läsaren insikter i livets knepighet, i vad det är att åtminstone försöka vara ärlig mot sig själv. Det naiva är inte lättvunnet utan något som öppnar världen på ett nytt sätt, något som vidgar och ger nya perspektiv.

Jodå, jag vet vad det vill säga att bli lurad.

Det är inte första gången. Jag har blivit lu-

rad att säga mitt namn medan någon stal

min klocka. En annan gång blev jag av med

min tjej till en kille som väste som en orm.

[…] Jag är inte dum numera. Sopbilen

kommer varje torsdag, sängarna bäddar

jag på måndagar, tidningen kommer i brevlådan.

Strukturen uttrycker en desperat strävan efter att få ordning på tillvaron. Sättet att skriva manar fram en dubbelhet; å ena sidan det charmerande humoristiska, å andra sidan det djupt existentiella. Till skillnad från många av de nutida poeterna styrs inte Häger av cynism och ironier, det finns ingen inbyggd säkerhetsanordning i poetens humor, utan dikternas centrala inslag är medkänsla, något som bygger upp den ton av förtroende jag som läsare känner inför diktarens texter. Här finns ingen förställning, inga poser, bara en djuplodande strävan efter att förstå hur allt hänger samman.

För oss – inte bara vi som vill förstå

utan också mannnen med nerpissade byxor på Finlandsbåten –

är askan befrielse

Avslutningsvis ska sägas att boken är en ytterst vacker produkt även på ytan. Pappret är påkostat och texten fint formgiven. Det borgar för kvalitet, precis som texterna i sig.

Peter Nyberg

peter@popularpoesi.se