Sedan min allra första läsning av Det öde landet återkommer jag ofta. Läser, finner nytt, passar in mina intryck från andra läsningar på nya ställen, börjar om. Försöker förstå strukturen, uppleva bilderna. Min text tar inte sin utgångspunkt i ödelandsmetaforen utan tar avstamp i ett ord, men försöker få blicken att vandra genom bilder, ungefär som i ett öde land.

om vatten, om rörelse

om rörelse i fuktigt vatten

en långsam rörelse nedåt

om fällning till botten

om tyngre partiklar

som stilla sedimenterar

att föras från ytan genom vatten

återlämnas till sin förra ägare

viljelöst sväljas av ett hål

om motstånd, som jorden gör

om mark, där jord är lera

på sanka ängar, i vatten

*

kvinnan sitter på balkongen

smeker en hund, ser på den bok

han där nere på gatan är så inne i

låter kaffet stå en stund innan hon häller

en utsökt berså-kopp glider

ur lika utsökta händer, mot sten

*

sluttande ängar i sommarkväll

soltimme på klint över mälaren

hjärtat i byxorna, som sten

om det han sagt ändå inte är sant

ska han slukas av jorden

och dö ända ner till botten

hellre än att säga sanningen

tränger tårar fram mellan fingrar

i kväll över sjö och klint

*

om höjd som verkar röra sig bort från land

om ceylons kust som försvinner i havet

om de stora dödas namn i djupet

västerut närmar sig horisonten

sol som går ner i det krusiga havet

månen i molnet, modet i kolsvart natt

*

ur stenaktighet, ur bergaktighet,

ur jordaktighet med eldens kraft

drar tyngden det tyngsta till botten

*

om trycket, om mätinstrument

om vad som mäts med dessa instrument

ett oupphörligt hastigare eller långsammare

om pengar, om värde, om priset du betalar

om ett föreställningssätt där det nyttiga

och det vackra går samman i ett

om den tillkämpade levnadsstandarden

om att knuffas allt längre bak i loppet

i grottelivets allt raskare takt

glammet som följer nivån i flaskan

vinets hämnd då det pressar

orden ur drickares kroppar

efter en kort stund konstgjord andning

flyr de festen och lämnar efter sig

ett ännu större bekymmer

*

på scenen, i mörker

i lyckodrömmens länder

bagdads stjärnor vid hans fötter

om mod, om hopp, om abbasidernas konst

om spanien efter upptäckten av amerika

om ett deprimerat moskva, där ryktena surrar

spårlöst försvunnen, har du hört om det?

det enda som sas: det var tid som försvann

eller var det bara vattnet som rann?

*

om att pressas nedåt av sin egen makt

föremål som hand släpper taget om

rösten ohörd, äntligen stum

upphör att hota med följder

inser det vänligas inre styrka

i början på ett första leende

*

inta en uppgiven ställning

med jorden som stöd under benen

bli overksam, upphöra vilja

en kula passerar i kroppen

huvudet ned mot bröstet

armarna hängande, slappa

om kinder, om bröstkorgar

om att mista sin form

om att läppars rött tagit slut

mot natten, på golvet, på knä

ett tillstånd av känslolöshet

ögonen djupare i sina hålor

kroppen krymper i vanmakt

blicken till marken, händerna

stirra utan tanke, utan liv

om jord under fötter

om fadern i jorden

om molnen för himmel, klar

*

böljande lönnar, stadens buller

försvinner i trädens dunkel

andetagen allt djupare

på silkesvingar: den tysta sömnen

nattens flor över parken

natt över jord som ett täcke