Att Henry Bronett, som växte upp på en cirkus numera kan säga om sig själv att han är författare och poet till sinnlig poesi, är det nog inte alla som vet.

Om sina dikter som sensuella talar Henry Bronett dock inte gärna:

– Dikterna står ju redan där så nakna som möjligt. De är redan avslutade ögonblick för mig men läsaren kan fortsätta med dem, anser han.

Inom estetiken syftar ordet sensualism på det förhållande en dikt skapar, det vill säga en sinnlig respons och det är det jag upplever när jag läser Henry Bronetts dikter, de är sinnliga, sensuella, inte grovt erotiska utan sublima på ett naket sätt.

Jag utgår från diktsamlingen Närmare nu. Den har följt mig, legat med bland böcker jag hade med mig på sjukhuset, legat bredvid sängen och jag har läst den så många gånger att jag har slutat räkna.

Vid första genomläsningen ansåg jag att Närmare nu var oerhört erotisk, men det var en följd av min sinnestämning då – jag hade precis blivit kär igen. När jag läser den nu, när jag skriver av dikterna för att komma djupare, upptäcker jag att de dikter jag tyckte var erotiska inte alls handlar om det utan om födelsen, till exempel:

Själv kan Henry Bronett gå med på att diktsamlingen delvis kan handla om en relation, men att beskriva sina dikter som sensuella kan han inte. Begreppet sensualism är ett vitt begrepp. Henry Bronett tycker inte att dikterna enbart är sensuella, utan graden av sensualism i dem får läsaren avgöra, precis som när jag läser Närmare nu.

– Ska något mer sägas kommer det i nästa dikt... det är min dialog om närhet som ständigt utvecklas. Det är vad jag söker närma mig med ord, den absoluta närheten, så långt det går… Där absolut ärlighet krävs. Det som är sensuellt, blir en del av min vokabulär… det som attraherar, lockar är av sensuell natur.

Henry Bronett medger att det absolut finns det som är sensuellt i det han skriver, men att det aldrig är hans utgångspunkt att skriva sensuell eller erotisk dikt.

– Som luften är en del av mig… hjärna, hjärta kallar vi ibland det vi styrs av – känslor och beslut utifrån vår förmåga till tanke, innan handling, där måste luft såväl som sensualitet ingå, annars finns ju inget liv, beskriver han sitt skrivande.

Det var nog den här dikten som påverkade mig att tro att det var en erotisk diktsamling jag hade i min hand, för att det står om en orgasm. Nu är det ju så att det finns en uppsjö med poeter som använder sig av uppseendeväckande ord för att sticka ut som poeter, men så är inte fallet för Henry Bronett, utan han bara skriver.