Din försommarhud var blekljus mot både det

stekväntande träet och det svarta vattnet som dolt glittrade bakom

de skarpa klippsprickorna

din kropp utsträckt på mage över de salttorkade bryggplankorna

ospänd orörlig som en som är försent räddad ur svartvattnet

smorde din kropp med solvarm olivolja

du drog in luft som om det fanns en aning liv kvar

men mina händer gjorde dig avslappnat död igen

bara en sista antydan till suck av liv när jag drog åt handrepet

på ryggen, men kring fötter, ben, ljumskar

över bröstet och stramt kring armarna

till och med kring din hals var din kropp mitt lik

jag oljade dig, jag oljade hela din kropp

som en kyssreflex svarade du när jag kom åt läpparna

den skulle alltid finnas långt efter din död

sådan var du mötande

varje rörelse mot dig som vätande våg

så älskade du och drunknade du

i eget vatten

jag väntade mig vatten ur din mun när jag vände dig på sida

men inget kom ur den oräddade

som jag förde till drunkning i vattenbrynet

följsamt mjukt över bryggkanten tills vattendödens kalla beröring

tog din kropp bakom ryggen och du hastigt

som ett liks kallminne drar in sin förlorade luft

långt under ytan av svartvatten

som bara sönderskuret belyste dina plötsligt öppnade ögon

jag lekte mitt vaggande strandlik

med kalla droppar över fortfarande soltorr hud

den rös, den frös min lek

som en rysare vi nyss båda läst om hur du

blev dränkt och stensänkt i svartvattnet att glömmas

bara rysningar av något som ännu inte hänt din bundna kropp

ljudlöst vid livlös strand

men som jag tog dig ut mot ännu flytande

där vattnet mötte dig kallt

var inte rädd

jag kommer inte låta dig drunkna

här, det bestämmer jag

jag dödar alltid på djupt vatten

och flytande höll jag din bundna kropp i min famn

fortfarande med armar under dig

och min kropp tätt intill din

dina bröst böljade sig

med din andning reste sig din bål och sjönk

och spänd tvekande sjönk du ännu mer

ytflämtande tills jag sa, följ mig, följ mina vågor

och jag kunde släppa dig helt med din bröstkorg fylld

likmjuk, nyligen mördad förde jag dig i dina överarmar

allt längre ut tills jag själv bara nuddade botten av dödens dy

fast du är helt min gör jag bara ett mordförsök

vi ska nämligen ut på öppet vatten

och jag vill se din död där ingen återvänder från

du flämtade skakade dina rädda ord som jag tystade

med min hand över din mun

och viskande varning

om att ditt liv nu skulle sjunka med mig

och bara återvända om du var mitt orörliga lik

med öronproppar i dina näsborrar och instruktionen om djupt andetag

tog jag dig ner, bunden långt ner under ytan

utan ljus under bryggans pontoner

utan att veta om jag skulle låta dig leva

på havssidans vågskvalp

du flöt inte längre utan min hjälp

inte ens helt avslappnad när jag drog åt repen

mellan händer och fötter, bakom din rygg

din kropp var min och dina andning nätt ovan ytan

med snorkelrör tog jag dig ut

simmade dig genom vågorna i bottenlöst hav

pontonfästet som dunkade sitt närmande blev inte din räddning

jag band din halssnara vid förankringen

och du flytande och sjunkande var mitt kära vattenlik

jag älskade dig förlorat

din försommarhud var blekljus mot både det

stekväntande träet och det svarta vattnet som dolt glittrade bakom

de skarpa klippsprickorna

din kropp utsträckt på mage över de salttorkade bryggplankorna

ospänd orörlig som en som är försent räddad ur svartvattnet

smorde din kropp med solvarm olivolja

du drog in luft som om det fanns en aning liv kvar

men mina händer gjorde dig avslappnat död igen

bara en sista antydan till suck av liv när jag lossade handrepet

på ryggen, men kring fötter, ben, ljumskar

över bröstet och stramt kring armarna

till och med kring din hals var din kropp mitt lik

jag oljade dig, jag oljade hela din kropp

som en kyssreflex svarade du när jag kom åt läpparna

den skulle alltid finnas långt efter din död

sådan var du mötande

varje rörelse mot dig som vätande våg

så älskade du och drunknade du

ditt eget vatten

jag väntade mig vatten ur din mun när jag vände dig på sida

men inget kom ur min räddade

som jag fört till drunkning i vattenbrynet

följsamt mjukt över bryggkanten tills solvärmens beröring

tog din kropp bakom ryggen och du hastigt

som ett lik drar in sin förlorade luft

långt över ytan av svartvatten

som oskuret belyste dina plötsligt öppnade ögon

du var aldrig mer rädd att drunkna dig när du släppte det sista

av motstånd och din orgasm

en fördämning som rann sig över våra vita badlakan utmattad

till slut mitt lik motståndslöst

som jag kysst i kärleksmord

---

När jag älskar med dig är jag i takt

med dig och retsamt synkoperat ibland

för att göra dig vansinnig och lura mig till mer

vet du vad jag älskar mest med dig

tillsammans med dig

det är våra bestämda steg tillsammans som

plöjer böjer blåser ohejdat i klickande takt med

varandra långresta steg klackat stegrade

minst en dec över marken

vi flyger så

jag bara älskar dig för i dig ser jag mig, när

jag är jag som mest

minns du Gare du Nord där vi plöjde perrong

den var för trång för oss smala två så

inga fler fick plats på bredden bredvid oss

vi steg av vid fel ände och plöjde hela perrongen

minns du hur de föll av ner på spåret

vi var våg tillsammans

gemensam mjuk höftrullande våg i bestämda

klickjud med ökande ton i taktfasta steg som

närmade sig varenda passagerare med rytmen

av oss i vajande vita klänningar svepte folk åt sidan

och hattbretten som fick dem att ducka i flock

och efteråt vända sig om omtumlade och undra

när jag bara älskar att vara med dig

är jag i takt med mig själv

minns du perrongens slut där även loket vände

och vi till slut tittade på varandra och bara visste

att de sista skrämmer vi ner på spåret med ett skrik

och ett spring, men de föll åt andra håll istället

när min väska med alla accessoarer flög ut

och den förlägna gendermen som trodde han

skulle ingripa med fast hand

blev tvärstoppad av dina trosors rödljus

vid din långbenta korsning på kjolkrönet, böjd

över mina två dildos, extra geishakulor, och

rosa kondomer med jordgubbsmak utspridda mellan

mina trosor och dina handbojor

jag bara älskar vara i takt med dig

och konstant falla ur med våra ljudliga skratt

till och med de mest taktlösa tappar sin fattning

och blir hjälpsamma fast efteråt överslätande

förmanande att hålla väskan bättre låst

någon kan ju komma till skada

av en rullande dildo inflikade jag

till gendermen som vänligt motvilligt hoppat

för våra flåsande brösts skull

och för att vår flickaktighet inte lämpade sig att

hämta upp tillhörigheter som rullat ner på spåret

jag kan inte ens minnas att jag själv levt i den

taktlösa världen

kanske för att det livet var mellan rytmerna

pulserna de som ger livet dess rörelse som, är liv

andning bara livsuppehållande och steg bara förflyttning

jag kan inte ens minnas att jag själv levt i den

taktlösa världen, den mellan mina pulser, den utan liv

---

Jag har träffat Claire idag på cafét nära Rue de Palais

du vet den där lummiga platsen där man kan prata mord

och kärlek öppet utan att det hörs mellan borden och

planera i detalj ingredienserna utan att de läcker ut

och vet du, jag vet hennes hemlighet

hon är giftmörderska som jag

är det inte underbart

hon är giftmörderska som jag

jag bara plötsligt chansade och frågade just i rätt ögonblick

just i ögonblicket jag ville kyssa henne och sa det

rakt ut, precis före kyssen, du är giftmörderska va

hon tillhör de röda läpparnas hemliga orden av de ofångade

de okuvliga kvinnorna som vägrar

de som vägrar äktenskapets förljugenhet

de som förför och förgiftar men

aldrig med annat än det som finns att få lättillgängligt

vardagligt i vilket hem som helst

mellan vilka sobra väggar som helst

hon är giftmörderska som jag

vet du att hon hyllades som tjugofemåring för sitt första familjemord

hon mördar bara författarfamiljer

hon mördar bara med familjelögner

vet du, jag ska bli som hon

jag ska förfina mina metoder

till de subtilaste

de som döljs i vardagen

de som dödar dagligen lite av livet

kvävande, förgiftande, strypande, dränkande eller lömskt som dolkhugg

i ryggen på den som kallas min älskling

vet du att om du lyfter min konst i mördande lovar jag

att aldrig mörda dig med en enda rad

med ett enda dräpande ord

men jag kommer kräva dig på ditt liv

jag vill ha dig våldsamt

jag vill ha dig våldsam

fattar du det, jag vill ha dig ogiftad okvävd otyglad otämjd

och om du lovar att lyda mig

kommer jag att befalla dig till total underkastelse

ge upp inför livet, dö för livet, dö för mig

med mig, nu

ge mig ett rep, jag vill ha dig tånuddande strypt

hängande från taket när jag tar dig för andra gången idag

jag vill vara din skuld till att du lever

blodigt, och jag lovar att aldrig

vara din giftmörderska

i små mord med vardagliga ord